hemma igen!
förlåt för att jag inte har kunnat skriva på min blogg nu på flera herrans veckor! men som de flesta kanske vet så har jag praktiserat i stan eller närmare bestämt på sjukhuset på onkologen 3. jag har bott hos min mormor.. vilket har sugit.. det enda hon gör är att antingen prata om morfar eller så klagar hos på något! dessutom har hon inte internett, inte nå många kanaler och dessutom har hon otroligt lite att göra, man får aldrig vara själv och det kan jag gå i taket på, fatta den grejen du kommer hem dödstrött efter att ha jobbat med människor hela dagen och så kommer du hem till mormor.. som bara gnäller på allt! jag kan ju säga att jag har fått mycket motion de här veckorna antingen så har jag gått eller sprungit varje dag!
min praktik har i alla fall varit ur bra.. även om det är en jobbig avdelning att jobba på eftersom du jobbar med svårt sjuka människor så har det ändå varit ur bra! personalen är jätte bra och jag trivs hur konstigt det än låter att jobba med patienter i sådanna här situationer, man får höra hela deras livs historia och de är oftast väldigt tacksamma för den hjälp de får när de vält smällt att de har fått beskedet cancer. det var verkligen svårt att lämna alla där.. man har blivit så fäst vid vissa personer och faktiskt vissa av patienterna grät för att jag skulle sluta så lite måste väl dom ha tyckt om mig också! men jag vart riktigt glad när marie (min chef) sa att hon skulle ha anstält mig på stuts om hon hade fått, det känndes bra, då måste de ju ocskåha tyckt att jag har skött mig bra!
nu blir det tillbaka i skolan, ganska så skönt faktiskt! har längtat efter alla kompisar som man träffar dagligen där.. även om det känns som om jag hade kunnat fotsätta jobba ett tag till!
helgen har jag spenderat hos emil! det var mys!
pusspusss!!
min praktik har i alla fall varit ur bra.. även om det är en jobbig avdelning att jobba på eftersom du jobbar med svårt sjuka människor så har det ändå varit ur bra! personalen är jätte bra och jag trivs hur konstigt det än låter att jobba med patienter i sådanna här situationer, man får höra hela deras livs historia och de är oftast väldigt tacksamma för den hjälp de får när de vält smällt att de har fått beskedet cancer. det var verkligen svårt att lämna alla där.. man har blivit så fäst vid vissa personer och faktiskt vissa av patienterna grät för att jag skulle sluta så lite måste väl dom ha tyckt om mig också! men jag vart riktigt glad när marie (min chef) sa att hon skulle ha anstält mig på stuts om hon hade fått, det känndes bra, då måste de ju ocskåha tyckt att jag har skött mig bra!
nu blir det tillbaka i skolan, ganska så skönt faktiskt! har längtat efter alla kompisar som man träffar dagligen där.. även om det känns som om jag hade kunnat fotsätta jobba ett tag till!
helgen har jag spenderat hos emil! det var mys!
pusspusss!!
Kommentarer
Trackback
